Attentat om nya låtarna, återföreningen och framtiden

Vi fick möjligheten att göra en mailintervju med sångaren Mats Jönsson från Attentat. Alltså det svenskspråkiga punkbandet från Göteborg som varit aktiva av och till från slutet av 1970-talet, och som nu är aktuella med att släppa en digital singel i månaden, och i början av nästa år albumaktuella. Vill du höra de nya Attentat-låtarna kan du göra det via Spotify eller via bandets hemsida attentat.nu.

…och så var det intervjun:

Först och främst vill jag tacka för att ni tar er tid att svara på dessa frågor. Tack på förhand!

* Ni i Attentat, precis som många andra band som var aktiva förr, väljer att återförenas – vad kan det bero på?

–          Det finns säkert många olika skäl till att många band återförenas. Men å andra sidan finns det ännu fler band som inte återförenas än de som gör det. För Attentats del är det ett normaltillstånd att samlas då och då. Vi startade Attentat hösten 1978 och slutade i mitten på 80-talet för första gången. Då trodde vi det var definitivt. Därefter har vi återförenats under korta perioder vid fyra tillfällen vid olika jubileum. Sammanlagt har vi funnits som band i 10 aktiva år av de 34 år som förflutit sedan 1978.

* Är ni lika hungriga nu som när ni startade bandet?

–          Ja, om inte ännu hungrigare och ett av skälen kan du läsa in i förra frågan. Vi har inte spelat så där jättemycket tillsammans när allt kommer omkring. Att spela 34 år i rad regelbundet med samma gubbar är ingenting för mej. Det hade jag aldrig pallat. Nu känns det skitkul. Vi blev tillfrågade inför Peaceandlove-festivalen sommaren 2010 om vi ville återförenas och spela hos dem. Då hade vi inte spelat ihop på sju år, 2003, då vi samlades kring jubileumet ”svensk punk 25 år”.  Gigen gick bra, vi kände oss välkomnade av den yngre publiken. Samma höst gjorde vi en fullsatt fullständigt makalös afton på hemmaplan i Göteborg på Musiken Hus. Efter det fanns det två val. Lägga av igen eller att skriva nytt material. För jag var inte intresserad av att åka runt som ett nostalgiband och endast spela gamla låtar.

–          Jag visade lite nytt material och några idér till en av gubbarna i bandet, han hakade på, sedan visade det sig att alla i bandet kunde skriva nytt, bra material. I början tvekade dom, det skall erkännas men när vi väl kom igång var det askul. Vi skapade en oerhört kreativ miljö i studion, vilket är möjligt eftersom vi har en egen studio ihop med Troublemakers, där vi samtidigt repar inför gigs. Nu har vi 13-14 purfärska, bra låtar, 12 är helt klara, endast mix återstår i några fall. Vi håller på med låt 13 och 14.

* Kan man åldras värdigt som rock/punkband eller finns risken att man bara paroderar sig själv?

–          En del brittiska band paroderar sig själva. Jag är inte jätteimponerad av den varianten av Sham 69 som åkte till Kina, utan någon originalmedlem vad jag kan förstå. Det lät inte bra. Det är helt upp till dig själv om du blir en parodi eller inte, alltså av vilken anledning du spelar. I Attentat är alla svennar med vanliga dagjobb, vi gör inte detta för att tjäna pengar utan för att vi tycker det är skitkul att göra låtar, skriva texter och att stå på scen. Vi har något att säga, vi är bättre än andra svenska rockband och vi trivs – oftast – jävligt bra ihop.

* Hur känns det att ha skrivit oförgömliga låtar som 2 kanske 3 generationer har vuxit upp med och kan sjunga med i?

–          Skitbra, bara för att vi menar och känner exakt vad vi sjunger och låtarna är vi och vi är låtarna. Vi har alltid jobbat med tydliga, enkla grepp. Vilka låtar menar du förresten? Jag gissar på ”Ge fan i mej”, ”Unga & många” och ”Operahuset” eller? Texterna har varit terapi för mej, jag mår bättre när jag fått skrika av mej min ilska och min ångest.

* Ni utvecklade ert sound under 80-talet för att nu gå tillbaks till rötterna, hur förhåller ni er idag till era låtar/album som är ”skadade” av 80-talssoundet?

–          Vad är skadat av 80-talssoundet? Jag gissar att du tänker på ”Nerv”. Ja, där blev det delvis fel. Vi var stressade av att få klart den plattan, och då krånglade allt till sej. Jag gillar fortfarande många enskilda låtar från det albumet, men produktionen blev inte bra. Nu är vi mer överens om vad vi skall göra både text- musikmässigt. Vi har tagit dom diskussionerna INNAN vi börjat inspelningarna. Sen så har alltid den som skrivit mest av en låt mest att säga till om. Ramarna är satta, men vi bråkar en del fortfarande faktiskt. Men det går att hantera.

–          En stor skillnad är också att vi kan studion själva ganska bra och spelar in utan tekniker, vi är inte som när vi var tonåringar, i händerna på 10 år äldre ljudtekniker ur musikrörelsegenerationen som inte riktigt förstod vad vi ville göra, även om dom var nog så välvilliga. Soundmässigt har vi för övrigt alltid varit bäst live, vi lever på energin vi får av publiken. På skiva är svårt att få ut 100 procent. Förrän nu då i samband med låtar som till exempel ”Fy fan svenska man”, ”Gilla mej” och ”Occupy Wall Street”. Vi är ultranöjda.

* Svenska punkscenen bara växer och växer för tillfället och låter bara bättre och bättre, ni är ju en del av detta. Vad tror ni att punkscenens utbreddning beror på?

–          Samhället blir hårdare och hårdare. Klyftorna mellan rik och fattig växer. Fler och fler känner utanförskap. Snart är de som känner utanförskap fler än de som känner innanförskap. Alla vill ha något att identifiera sig med, någon som uttrycker vad man känner och tycker.  
* Vad är skillnaden mellan punkscenen nu och då?

–          Då kunde ingen spela och ingen kunde mixa liveljud och alla PA:n lät skit. Sedan har den nya tekniken gjort att fler kan spela in själva.

* I den nya singeln ”Gilla mig” namedroppar ni många kända musiker, skådisar och idrottsmän. Förklara gärna varför några av namnen dyker upp i texten.

–          Jag ville skriva en text om hur det kan kännas ibland, fan ingen gillar mej vad jag än gör, medan alla andra både fula, elaka, snygga och snälla snubbar får de snygga och smarta brudarna och de häftiga välbetalda jobben. Ungefär som om ”nu har jag försökt allt, ändå står jag här som ett fån”. Hur skall jag göra för att bli omtyckt och socialt accepterad överhuvudtaget. Så en gång när vi repade en fredagkväll sms:ade vi ett gäng tjejer/damer (inklusive våra flickvänner) om vilka drömkillarna va. Sen gjorde vi uppeen lista på dom namnen, och valde ut en samling som bestod av både svenskar, icke-svenskar, musiker, idrottsmän och skådespelare. Helt vetenskapligt är det inte, vi var tvungna att ta hänsyn till betoningar och rim och sådant, men ändå. Sen tog vi bort dom värsta mesarna också som inte gick att identifiera sig med för en rocker.

* Ni släpper totalt sex digitala singlar de närmaste månaderna, varför har ni valt att släppa låtarna digitalt istället för i fysisk form?

–          Ekonomi.  Det finns ingen som köper fysiska singlar längre. Det är ekonomisk harakiri att släppa CD-singlar. Först tänkte vi släppa 2-3 singlar före album, men vi hade så många kanonlåtar att vi valde den här serievarianten, sex ,låtar första onsdagen varje månad. Vi får hoppas än andra än vi upptäcker hur bra låtarna är…. Hur som helst. Nu blir det en singel ändå kan jag avslöja, en vinylsingel senare i höst med tre låtar släppt av ett bolag i Norge som hörde av sig och var vansinnigt peppade…

* I pressreleasen står det att ni kommer släppa en fullängdare 2013, vad kan ni berätta för oss i dagsläget? Kommer de digitala singlarna släppas på skivan eller finns det andra planer för dem eller är det bara tänkt att de ska finnas digitalt?

–          De flesta av singlarna är planerade att komma med på albumet som vi hoppas släppa februari 2013. Albumet blir nog på 13 låtar. Men jag vet inte säkert, saker och ting ändrar sig hela tiden. Men helt klart släpper vi ett album. Och så skall dokumentärfilen om oss som Jonas Nyqvist gör släppas i januari 2013 säger han. Men det är saker som vi i bandet inte kan styra, det bestämmer Jonas. Det beror väl lite på vilket TV-bolag han får på kroken,

* Hur ser framtiden ut för er som gamla punkgubbar?

–          Vi gör klart albumet. Släpper det och gör någon form av mindre turné våren 2013 och sedan hoppas vi kunna spela ett antal festivaler 2013. Det skall bli kul. Men sedan får vi se, troligt är nog att det tar slut då om du frågar mej. Vi vill inte spela för mycket, men enligt vår bokare (Kotte) finns nu ett allt större intresse och det är ju jävligt kul att spela. Samtidigt har vi arbete, familjer och barn och gamla föräldrar att tänka på. Men vi får utvärdera allt eftersom. Lusten måste finns där att spela vidare….

* Som avslutning kan ni ge oss tips om tre bra Göteborgsband, som inte nått ut till mainstreampubliken?

–          OK, jag håller mej inte bara till punk. Nova Prospekt, är ett metalband där min yngsta son Tintin sjunger, skriver texter och producerar. Jag gillar att dom kombinerar growl med partier av klaviatur, melodi och snygga harmonier. Grymt bra samhällskritik. En svensk Tiger påminner lite om oss, någonn slags poppunk. Och så SIlversystrar, två tjejer och en kille som kör soul/rap med bra jordnära vardagstexter, bra rimpoesi, jag gillar hur tjejerna kombinerar det dom är bra på i sången och får ihop det till en helhet.

Lars Svantesson