Med Festivalbussen mot Nürburg

ROCK AM RING, Nürburgring, Tyskland 1-3 juni 2012
Steel Panther, Cypress Hill, Lamb Of God, Tove Styrke, Guano Apes, Gossip, Linkin Park, Shinedown, Diamond Eyes, Marilyn Manson, Enter Shikari, Die Toten Hosen, Tenacious D, Dropkick Murphys, Metallica, Billy Talent, Skrillex, Motörhead, Refused mfl.

Förberedelserna behöver jag inte berätta om, utom i ett ord, oförberett.

När man inte varit på festival på 6 år och den dessutom var Hultsfred så har man noll koll på vad som behövs.

Jag var iaf väldigt glad över att scora plats på festivalbussen så jag slapp kollektivtrafiken ner. Den verkar fruktansvärd, motbevisa mig gärna.

Första intrycket av RaR var kaos, funktionärernas engelska var verkligen under all kritik eller så valde de bara att ignorera oss då de svarade på tyska.

När vi gått fram och tillbaka ca 4 gånger efter att ha blivit hänvisade fel så började temperamentet koka hos många av oss (40 sura svenskar, wohoo).

Efter 2 timmars letande kom vi fram till D9 och vi delade upp oss i olika camps, vissa flög för vinden men många av oss höll ihop under paviljongerna.

Så torsdagen flöt iväg med öl och sång och värkande axlar.

På fredagen var förväntningarna höga, vädret var helt okej, lite muligt men inget regn som störde.

Jag skulle gärna ha sett alla band på listan men många spelar samtidigt och när det dessutom springer omkring 100 000 pers på arenan så går det i snälltågsfart att ta sig mellan scenerna. Därför kommer detta vara en recension utifrån mina betraktelser. Ha det i bakhuvudet.

Första bandet var Steel Panther, rock som den brukade vara som någon bredvid mig sa. Inte riktigt min smak  i musik men en skön show.

Under Cypress Hill satt vi i Nokia Lumene Tower x antal meter upp i luften (fritt fall), det var en sjuk känsla att se 50 000 pers framför stora scenen gunga i takt med Insane in the membrane.

Lamb of God

Lamb of God levererade vrölmetal på scen medan publiken var galen i sina moshpits. Skor förlorades under dem.

Dock kunde jag bara se framför mig hur lik sångaren var Ben Stiller  och trummisen liknande Brad Pitt, fast med skägg och aningen ”skitigare”. Tack Anki för den tanken.

Tove Styrke såg jag inte men fick höra att hon blev väldigt förvånad över hur många som var på hennes spelning, i princip alla svenskar på RaR var där för att visa sitt stöd för en svensk artist.

På Guano Apes hade nog både jag och många lite för höga förväntningar då spelningen inte var i klass med de gamla. Dock var det ren glädje och nostalgi när det körde Lords of the Boards och Open your Eyes.

Under tiden på stora scenen spelade Gossip, det som folk pratade om mest från den konserten var inte hennes sång utan att ena bröstet föll ut mitt under hennes vilda dans och kameramannen missade att ta bort kameran så fokus låg på det ett bra tag.

Linkin Park gjorde ett bra framträdande, dock var det en besvikelse att de körde sina bakgrundsvideor även på monitorna ute i publiken, man var där för att se dem inte deras psykodelly videos. Det var många som hade delade känslor om spelningen just pga detta.

Motörhead körde en spelning som visade på stor scenvana av ett gäng rockande gubbar. Tyvärr började min migrän komma så kunde inte in och headbanga som jag kände för.

Marilyn Manson var allmänt förvirrad och enligt vissa i publiken var han både hög och slängde ut kokain på de i främsta leden. Dessutom hade han en ovana att ”tappa” mickstativet med jämna mellanrum så att en stackars roddare fick springa röven av sig för att plocka upp efter honom.

Med fredagen i bagaget så var vi mättade på musik men törstande efter mer. Lördagens schema var rätt maffigt där vi bänkat oss framför stora scenen från 15.30- 01.00

Lördag

Helt fantastiskt väder för en festival, sol och 25 grader minst. Vi började senare idag och såg först Shinedown vilka gjorde en bra uppvärming och hela publiken sjöng med i Bully och Diamond eyes.

Sen äntrade Enter Shikari scenen och därefter Refused. Båda banden var väldigt bra och man märkte på folk runtomkring att speciellt Refused’s återförening lockade fram glädje och tårar i mångas ansikte. Så även om jag inte gillade musiken i sig så njöt man av den eufori som många kände och ryktes med i.

Crowdsurf Tenacious D

Tenacious D… Detta var den absolut bästa konserten på hela festivalen och jag var inte ensam om att tycka detta.

Folk byggde mänskliga torn med 3 personer ovanpå varandra som blev nästan 6 meter höga, var tredje person crowdsurfade och med en jättestor uppblås penis på scen, vad kan gå fel?

Och svaret är, inget. Jack Black lyckas verkligen med att få hela publiken i extas. Många är vi som hört klassikerna Tribute och Fuck her gently.

Billy Talent följde på dessa och gjorde även han det med bravur. Folk körde moshpits även här som var helt galna och det var nästintill slagsmål på sina ställen.

Metallica avslutade lördagens stora scen med sin black album turne och det var ren nostalgi. De avslutade med dunder och brak med pyroteknik och fyrverkerier.

Man förväntade sig nästan ett scenstunt som i deras video när scenen ramlar sönder och en person börjar brinna. Så fast var man i stämningen och det var inte många ögon som var torra när de spelade Nothing else matters och tändare/mobiler lös i skymningen.

Skrillex som avslutade lördagens fest gjorde även han det bra, dock är det en artist som jag inte känner ger så mycket live då han bara står vid sin dator. Men de som hade ork kvar dansade järnet inne i crowden och njöt.

Söndagen var tyvärr väldigt dålig som festival och detta berodde mycket på vädret. Det ösregnade och var allmänt tråkigt.

Detta gjorde nog att banden som öppnade söndagen inte hade så stor publik för det var många som väntade till de lite större som var senare.

Vi kom in på området vid Dropkick Murphys som gav oss en irländsk arbetarpub känsla. Därefter följde Offspring och de lyckades väcka mesta delen av publiken till liv,

Hade vädret varit bättre så hade den spelningen blivit i klass med Tenacious D.

Die Toten Hosen gjorde en sjuk spelning med hela 33 låtar varav Bad Religion sångaren Greg Graffin gästsjöng på 3.

Tyskarna var som galna under den här konserten då DTH är enorma i landet. Alla som var där höll med om att det var en av de mest genomtänka showerna under festivalen och den som det definitivt var mest krut lagt på.

Om jag ska försöka sammanfatta festivalen så är det plus i kanten, lite synd att det inte fanns mer för festival info på engelska då vi var många som missade pre partys där bla en medlem ur Blood Hang Gang sprang naken.

Men området hölls relativt rent (förutom det bombnedslag som var vårt svenska camp). Många av funktionärerna var hjälpsamma och trevliga även om de hade noll i koll om mycket.

Svenskt camp

Synd var också att de förlitade sig på att camparna skulle använda de påsar de fått till skräpet så eftersom det inte stod några soptunnor ute längs gåvägen var det rätt mycket nedskräpning.

Intrycket av tyskarna har dock förändras och jag hoppas att de är så underbara även i vanliga fall och inte bara på festival. Var man än gick så var man välkommen in och hade en öl i handen inom en minut.

Jag vill verkligen tillbaka nästa år och jag riktar ett stort tack till gänget från festivalbussen, utan er hade det inte varit ens hälften så bra upplevelse.

Alva Varga

Stora scenen från tornet

Skor förvann

Festivalare